Pennor.com

”Penna” är latin och betyder fjäder. Från början användes penslar och rörpennor som var gjorda av bambu eller liknande. På 300-talet efter Kristus började romarna använda pennor av fågelfjädrar. Den sortens penna var det viktigaste skrivdonet i Europa i mer än 1000 år. Men först på medeltiden kom gåspennan till ordenligt användning när pergamentet ersattes av lumppapperet. Gåspennan tillverkas av ving- eller stjärtfjädrar från fåglar oftast från gås eller kalkon. Fjäderns längd bör vara ca 17-20 cm och ”fanet” dvs. de längre delarna på fjädern bör avlägsnas. Spetsen skall ha en slits på ca 6 mm, och man skär ner sidorna på spetsen till den bredd man önskar på skriften.

Man anser att engelsmannen Robert Boyle var upphovsmannen till bläcket. Tack vare en rad lyckande kemiska experiment kunde han starta sin tillverkning 1663. De bläcksorter som användes bestod oftast av tannin, gallussyra och järnsalt. Egenskapen hos de här ämnena var att skriften efter torkningen blev svart. Men svårigheten var fortfarande att åstadkomma ett jämnt bläckflöde, och att skriva med en jämntjock linje var mycket svårt eftersom att pennan måste doppas i bläcket med jämna mellanrum när man skriver.

Vem som har uppfunnit stålspetspennan är fortfarande lite osäkert. Tyskarna påstår att den första stålpennan skall ha tillverkats 1796 i München av en man vid namn Aloys Senefelder. Engelsmännen hävdar att det var den engelske leksaksfabrikanten Harrison som uppfann den 1780 och att en man vid namn Mason senare förbättrade konstruktionen. En mer säkrare uppgift säger att det var en annan britt vid namn Bryan Donkin som uppfann stålpennan 1808. Den pennan hade en skåra i spetsen för att bläcket skulle flyta bra.

Utvecklingen gick vidare och man fick fler idéer om hur pennan skulle fungera och hur man skulle lösa ”bläckproblemet”. Man gjorde pennskaftet på stålpennan ihåligt och satte en bläckbehållare där i så att bläcket sedan skulle rinna ner i spetsen. Men det tog ändå ett tag innan man hade kommit underfund med hur man skulle konstruera bläckbehållaren för att den lätt skulle kunna fyllas på och hur man skulle kunna få ett jämnt bläckflöde.

Den amerikanske försäkringsagenten Lewis Edson Waterman uppfann den första fungerande reservoarpennan. Han fick patent på den 1884. 1938 kom kulspetspennan som uppfanns av en ungrare som hette Ladislas Biro. Kulspetspennan kom till stor användning under andra världskriget eftersom den inte läckte på höga höjder och blev därför väldigt populär bland flygare.

Så fungerar den

Kulspetspennan har en rörlig stålkula som man skriver med. Stålkulan sitter i ett plaströr, varifrån stålkulan blir matad med ett lättflytande bläck. När man rör pennan mot papperet överförs bläcket från plaströret via kulen till papperet. Runt plaströret finns en spiralfjäder. Med hjälp av spiralfjädern kan man trycka in pennudden så att inget bläck kommer ut när pennan inte skall användas.

Info

Populära

Nyheter

Besökare just nu

Meny

Syndicate

Logga In